Höga berg och djupa dalar

Så är de att leva med cancer, ibland så är allt bra och man börjar hoppas, sen kommer bakslagen när allt är botten och man faller och slår sig hårt, berg och dalbana som pressar både kropp och själ till de yttersta. Nu har de blivit så att de bra perioderna tänker jag när vänder de och blir sämre, hur ser provsvaren ut den här gången, även om jag inte försöker tänka såna tankar så finns dom där. De första jag tänker på morgonen, hur mår jag idag, blir de en bra dag, svårt att hänga med i svängarna. De som inte gått igenom detta helvete kan aldrig förstå, jag kan inte heller förstå när vissa säger krya på dig, låter konstigt i mina öron.