Kämpar

Varje dag är en kamp mot den förhatliga cancern, en dag kommer jag att förlora den kampen precis som många andra. Att få ett cancer besked är som att titta in i avgrunden, allt blir svart och man sjunker ner i de djupaste av alla hål, att sedan som i mitt fall få de beskedet på telefon är grymt, alla borde få träffa en läkare som ger det öga mot öga, tur i oturen var jag så sjuk att jag tänkte bara de var de nu är jag snart borta, jag har varit fruktansvärt arg på den läkare som ringde mig och jag kan nog aldrig riktigt förlåta henne, hon skyllde på att de var för att jag skulle få behandling snabbt…skitprat…istället för att skicka mig till en onkolog skicka hon mig till en annan ortoped 12 mil bort, en helt bortkastad resa som tärde ännu mer på mina krafter.
I dag har jag en toppen läkare på onkologen, förklarar allt noggrant, och ger mig hopp, vi kan skämta och skratta tillsammans och de är nödvändigt i allt de svåra och jag har fullt förtroende för honom och känner mig så trygg.

Vissa dagar kommer de över mig om allt de svära jag genomgick och då måste jag skriva för att få utlopp för min ilska och frustration jag känner, i dag har de var en sån dag, jag skulle bara villa skrika rakt ut, men vill ju inte skrämma slag på mina grannar, därför får bloggen ta det i stället. sen vill jag också skriva om vardagen och de som händer runt mig i nuet, blir kanske en blandat kompott men de får bli som de blir

detta-ljus