Härliga sommar

Fast någon riktig sommar har vi inte fått ännu, solen skiner men de blåser kallt från havet.

I dessa corona tider och karantän kan de bli riktigt tråkigt, men välstädat är de inomhus, måste ju få tiden att gå på något sätt. Nu är vi några stycken här på området som träffas ute och fikar och då får vi prata om oss och framför allt skratta, vi är nog lika galna alla tre, till morsdag köpte vi tårta och bjöd in alla mammor på området så de blev en ganska bra dag de också
Jag saknar min älskade lilla vovve så jag gråter en skvätt då och då, de kommer i omgångar, men så småningom skall de nog bli bättre hoppas jag..
Älskade tjorven

Två veckor

I morgon är de två veckor sedan min älskade Tjorven somna in, två veckor av sorg och saknad, om alla mina tårar skulle samlas i hop skulle de bli översvämning, de börjar gå lite bättre nu, har börjat promenera så smått, men de var inte lätt första gångerna, lyssnar på ljudböcker när jag går så känns de inte lika tomt vid min sida.
För en vecka sedan fick jag åka in på lasarettet, mitt hjärta rusa och pulsen och blodtrycket var skyhögt, låg uppkopplad på akuten i fem timmar sen fick jag komma upp på avdelningen där jag kopplades upp igen, hjärtflimmer blev diagnosen och medicinen justerades, sen fick jag åka hem dan efter och de kändes skönt, en bra nyhet var att mitt blodvärde stigit från 107 till 127 och de känns i kroppen. Skall ta nya prover och EKG på tisdag, läkaren föreslog att dem kunde gå in i hjärtat och bränna några ledningar för att få bort den här rusningen, skall prata med min onkolog först få höra vad han tycker, jag har ju precis gått igenom en tuff behandling så kroppen kanske inte orkar med något mer just nu.

Än en gång måste jag bara säga vilken underbar personal vi har både akuten och avdelningen fick mig att känna mig som en prinsessa, på akuten kom de med mackor så jag inte skulle behöva vara hungrig likadant på avdelningen fast klockan var sen kväll serverade dem the mackor och nyponsoppa, sån underbart fin personal.

Min älskade tjorven

I dag har varit en av de svåraste dagar på länge, min älskade vovve har fått somna in efter snart fyra veckors sjukdom, trots behandling lyckades vi inte få henne frisk, hon blev bara sjukare för varje dag och till slut orkade jag inte se henne lida, att beslutet att låta henne somna in har varit smärtsamt svårt, men för hennes skull var jag tvungen att vara klok för hennes skull, nu har hon de bra och springer på gröna ängar utan smärta, jag har i mina böner bett que min schäfer ta hand om henne

Blir bättre…

Lillgumman blir bättre men de går långsamt, i går var de ingen bra dag för henne, låg mest och sov, men idag så har hon sprungit här ute i snön, de har kommit massor i natt, jag köpte lite tuggisar åt henne och hon verkar gilla dom, de är ett framsteg att hon vill tugga på dom. Hon är ganska kul min lilla Tjorven, jag har ju varit tvungen att tvångsmata henne, nu har hon börjat äta lite själv men bara om hon får äta från skeden lilla prinsessan

En tung vecka

Som sagt min vovve har varit riktigt sjuk, vi har varit hos veterinären varje dag då hon fått dropp, kortison, medel mot kräkning och uppiggande medel, blodproverna ua på röntgen syntes ingenting, så på tisdag fick hon penicillin, och vi började tvångsmata henne, i går såg vi skillnad hon började kolla runt och var uppmärksam på ljud, i går kväll hoppade hon upp i soffan, de har hon inte orkat gick även själv i trappan, vilka framsteg, nu atar jag henne fem gånger per dag och penicillin morgon och kväll, vi har varit ut och gått runt kvarteret sen fick hon gå runt på gården utan koppel och lukta på alla dofter. För mig har de svängt mellan hopp och förtvivlan, tanken har funnits att hon skulle få somna in, men bara tanken har gjort mig grymt förtvivlad, hon är bara fem år sex till sommaren, min allra bästa vän som funnits under min svåra tid, tack och lov så tog jag inte de svåra beslutet